Nattsuddning & Terror..
I vanlig ordning ar vi for feta och for lata och bloggen har liksom hamnat lite i skymundan. Ett forsok att ge en rattvis skildring skulle resultera i en text som ar som sagan om ringen trilogin fast pa hebreiska. Sa vi forsoker gora en lite kortare version av dom senaste 2 veckornas upptag. Hall tillgodo!
Efter varldens hetsigaste land, Vietnam tog vi oss med buss till Kambodja och staden Phnom Pehn. Vi korde vidare pa museumtrenden och hyrde en tuk tuk och brande ut till Killing Fields. Paul Potts (eller stavar man hans namn Pol Pot) och hans humana bihang Roda Khmererna hade har agnat sig at hobbyn massmord och vi knallade runt och kikade till lite massgravar osv. Nar vi anlande mottes vi av nan form av minnesmonument dar cirkus 40 000 dodskallar fanns for allman beskadning. Lite halvskabbigt. Det vidrigaste var dock ett trad som anvandes for att avratta spadbarn. Metoden var att man tog ett stadigt grepp om benet pa barnet och sedan svingade man barnet med huvudet fore mot tradet. Tradet hade fortfarande, 30 ar efter upptakten av Killing Fields en stor mork flack med intorkat blod. Sjuka javla manniskor det finns assa!
Nasta uppiggande anhalt blev Toul Sleng museumet (aven kant som S-21) dar Paul Potts och hans mannar upprattat ett fangelse dar folk torterades och mordades. Stallet var en ombyggd skola och under 4 ar utrattades utan folks kannedom typ 20 000 mord pa stackars Kambodjaner har. Vi knallade runt i skolsalarna som blivit omgjorda till celler och det var inte Kumla klass pa cellerna direkt. Massa intorkat blod och annat vidrigt pa golvet och det var med tunga steg vi vandrade runt. Efter nan timme fick vi nog och gick ner till souvenirshopen. Dar blev vi genast pa battre humor och flanerade butiken som bland annat salde Rolexklockor och Dvd boxar. Det var nastan det sjukaste pa hela dagen...
Nog om mord, blod, terror och elande. Dagen efter stack Bjorn vidare ensam till Thailand och lamnade grabbarna i Kambodja. Sa medans Jerry, Robin, Gurkan och Erik var fortsatt kultiverade och besokte templena i Angkor Wat sa drog Bjorn till Koh Chang for att invanta grabbarna dar. Val pa plats oppnade himlen upp sig pa allvar och ett 2 dagars monsunskyfall drog igang. Dar satt Bjorn inregnad i bungalowen och spelade pa en gitarr med 5 strangar, utan laddare till mobilen, med oroninflammation och var allmant bitter over att cluben akt ur hockeyslutspelet. Lite halvsurt sa han fattade mod och hoppade pa en 30 timmars buss ner till on Koh Samui for att mota upp Rosen, Josef, Pata och Macke. Det blev 4 dagar med ingredienserna, strand, sol, bad, biljard, freesbee, biljard, fest och annu mera biljard. Skitgott! Tog sen ett flyg upp till Bangkok med grabbarna och motte upp Frunk och Anders.
Sa den senaste veckan har Bjorn agerat resledare/dagisfroken till Frunk och Anders. Tillsammans med Rosen och Josef har vi shoppat, druckit ol, hangt pa en skybar 196 meter upp i luften, blivit misstagna for att vara ett rockband, kort tuk tuk race, druckit drinkar som ryker, burit kavaj, nattsuddat och haft det jakligt trevligt i den myllrande hufvudstaden.
Efter Bangkok var det sa dags att gora styrkan fulltalig igen sa vi styrde aterigen skutan mot Koh Chang. Pa plats pa on mottes vi upp av ett glatt gang som aven blivit forstarkt av bekanta fran Lkpg/Oslo. Sa nu var vi ett tolvmannagang bestaende av Jerry, Robin, Bjorn, Frunk, Anders, Erik, Gurkan, Anna, Amanda, Petter, Petra och Stina som gjorde olivet osakert nagra dagar. Vi har hangt pa beachen hela dagarna, avnjutigt solnedgangsol i sanden varje kvall, avnjutigt soluppgangsol, vrakt i oss god mat och druckit en rejal dos med pilsner. Anders som tydligen tycker om att sova har aven slagit nan form av somnrekord. Haromdagen klev han upp 20.30, ratt trott! Frunk levererar aven han med mangder av anekdoter och hans hud som inte sett solljus sedan Berlinmurens fall ar i dagslaget rosa.
Nu ar vi aterigen uppdelade i 2 gang. Jerry, Robin, Anna och Amanda ar kvar pa Koh Chang och i skrivande stund befinner sig Bjorn, Frunk och Anders pa Koh Tao. Tanken ar att vi ska motas upp i Bangkok igen runt 10-11 april. Det har vart ganska manga turer hit och dit senaste veckorna sa vi hoppas ni far en liten klarare bild av vad som hant. Vi lever iallafall och har halsan i behall. Hade gott sa hors vi snart igen!
Efter varldens hetsigaste land, Vietnam tog vi oss med buss till Kambodja och staden Phnom Pehn. Vi korde vidare pa museumtrenden och hyrde en tuk tuk och brande ut till Killing Fields. Paul Potts (eller stavar man hans namn Pol Pot) och hans humana bihang Roda Khmererna hade har agnat sig at hobbyn massmord och vi knallade runt och kikade till lite massgravar osv. Nar vi anlande mottes vi av nan form av minnesmonument dar cirkus 40 000 dodskallar fanns for allman beskadning. Lite halvskabbigt. Det vidrigaste var dock ett trad som anvandes for att avratta spadbarn. Metoden var att man tog ett stadigt grepp om benet pa barnet och sedan svingade man barnet med huvudet fore mot tradet. Tradet hade fortfarande, 30 ar efter upptakten av Killing Fields en stor mork flack med intorkat blod. Sjuka javla manniskor det finns assa!
Nasta uppiggande anhalt blev Toul Sleng museumet (aven kant som S-21) dar Paul Potts och hans mannar upprattat ett fangelse dar folk torterades och mordades. Stallet var en ombyggd skola och under 4 ar utrattades utan folks kannedom typ 20 000 mord pa stackars Kambodjaner har. Vi knallade runt i skolsalarna som blivit omgjorda till celler och det var inte Kumla klass pa cellerna direkt. Massa intorkat blod och annat vidrigt pa golvet och det var med tunga steg vi vandrade runt. Efter nan timme fick vi nog och gick ner till souvenirshopen. Dar blev vi genast pa battre humor och flanerade butiken som bland annat salde Rolexklockor och Dvd boxar. Det var nastan det sjukaste pa hela dagen...
Nog om mord, blod, terror och elande. Dagen efter stack Bjorn vidare ensam till Thailand och lamnade grabbarna i Kambodja. Sa medans Jerry, Robin, Gurkan och Erik var fortsatt kultiverade och besokte templena i Angkor Wat sa drog Bjorn till Koh Chang for att invanta grabbarna dar. Val pa plats oppnade himlen upp sig pa allvar och ett 2 dagars monsunskyfall drog igang. Dar satt Bjorn inregnad i bungalowen och spelade pa en gitarr med 5 strangar, utan laddare till mobilen, med oroninflammation och var allmant bitter over att cluben akt ur hockeyslutspelet. Lite halvsurt sa han fattade mod och hoppade pa en 30 timmars buss ner till on Koh Samui for att mota upp Rosen, Josef, Pata och Macke. Det blev 4 dagar med ingredienserna, strand, sol, bad, biljard, freesbee, biljard, fest och annu mera biljard. Skitgott! Tog sen ett flyg upp till Bangkok med grabbarna och motte upp Frunk och Anders.
Sa den senaste veckan har Bjorn agerat resledare/dagisfroken till Frunk och Anders. Tillsammans med Rosen och Josef har vi shoppat, druckit ol, hangt pa en skybar 196 meter upp i luften, blivit misstagna for att vara ett rockband, kort tuk tuk race, druckit drinkar som ryker, burit kavaj, nattsuddat och haft det jakligt trevligt i den myllrande hufvudstaden.
Efter Bangkok var det sa dags att gora styrkan fulltalig igen sa vi styrde aterigen skutan mot Koh Chang. Pa plats pa on mottes vi upp av ett glatt gang som aven blivit forstarkt av bekanta fran Lkpg/Oslo. Sa nu var vi ett tolvmannagang bestaende av Jerry, Robin, Bjorn, Frunk, Anders, Erik, Gurkan, Anna, Amanda, Petter, Petra och Stina som gjorde olivet osakert nagra dagar. Vi har hangt pa beachen hela dagarna, avnjutigt solnedgangsol i sanden varje kvall, avnjutigt soluppgangsol, vrakt i oss god mat och druckit en rejal dos med pilsner. Anders som tydligen tycker om att sova har aven slagit nan form av somnrekord. Haromdagen klev han upp 20.30, ratt trott! Frunk levererar aven han med mangder av anekdoter och hans hud som inte sett solljus sedan Berlinmurens fall ar i dagslaget rosa.
Nu ar vi aterigen uppdelade i 2 gang. Jerry, Robin, Anna och Amanda ar kvar pa Koh Chang och i skrivande stund befinner sig Bjorn, Frunk och Anders pa Koh Tao. Tanken ar att vi ska motas upp i Bangkok igen runt 10-11 april. Det har vart ganska manga turer hit och dit senaste veckorna sa vi hoppas ni far en liten klarare bild av vad som hant. Vi lever iallafall och har halsan i behall. Hade gott sa hors vi snart igen!
